Om dåligt samvete, träning och viktminskning

”Högre, snabbare, hela vägen, spänn in magen, rak i ryggen, neutral nacke, ge inte upp…” Pauls tillrop ekar i Aktiverums lokal.

Det är söndag och inte vilken söndag som helst. Jag har slutat mitt extraknäck som hälsocoach, viktminskning i Hässleholm och frivilligt accepterat att från och med nu låta Paul chefa över mig i Team Rynkebys cirkelfyspass istället.

Det tar bara några övningar för mig att inse att frånvaron av relevant bålstyrka är ett avslöjande faktum. Träningsvärk ”mucho grande” är att vänta i morgon, säkert både i mage och revben..

Informationen från tyrannen (Paul) och oss drygt 30 deltagare är väldigt rak och okomplicerad. Han kommunicerar helt enkelt till vår reptilhjärna; den mest primitiva delen. Här handlar det om instinktiva och automatiska beteendereaktioner från vår sida. Skämtsamt kan man säga att denna del av hjärnan har det begränsade ordförrådet: Vän, fiende, flykt och försvar.

”Vi kämpar för livet,” är en slogan vi använder i vårt syfte att samla in pengar till barncancerfonden i Team Rynkebys namn. På cirkelfysen kämpar vi för livet på ett annat sätt. Reptilhjärnan fångar impulser och omvandlar det till en fight. Vi kämpar för att någon skriker order till oss. Honom vill vi ju inte komma i onåd med.. Vi vill kämpa lika bra som de andra i gruppen, annars kan man ju bli utstött och det vore en katastrof för det flockdjur vi faktiskt är. Automatiska tankar, inprogrammerade i våra gener i överlevnadssyfte.

Eftersom jag själv håller i cirkelfyspass några gånger i veckan på Träningsakademin vill jag härmed säga en sak till alla er som gått på passen: FÖRLÅT…Jag visste inte hur jobbigt det är när jag sagt just Pauls ord: högre, snabbare, hela vägen, ge inte upp… Ett dåligt samvete gentemot er blossade upp idag.

Sen är det å andra sidan så att kroppen utvecklas genom att utmanas och det fanns också en enorm glädje och gemenskap på passet idag, även om vi inte orkade säga så mycket just då.

Andra halvlek bestod av ett spinningpass och för första gången fick jag öva på att cykla med ett ben. Intressant teknikträning. Att köra olika intervaller med vila insprängd emellan kändes bra efter cirkelfysmanglingen.

159 dagar kvar till starten mot Paris. En del av oss, jag själv inberäknad, inser att det innebär en bekvämare resa om man kan lätta lite på bagaget. Dvs gå ner lite i vikt. Jag behöver t. ex gå ner 6 kilo trivselvikt (stressvikt e nog ett bättre ord) för att nå en bra form.

Paul och jag kommer i någon form, vi får prata ihop oss, att coacha er som vill lätta på trycket, med invägningar och kostråd. Vi räknar ihop hur många kilo gruppen vill gå ner sammanlagt och kör ett kul race på det med uppdateringar på bloggen.

Av Rolf Munke, en glad och nyfiken student i livets skola.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s