Carin Cronström summerar

image
I skuggan av ett träd i en park i ett överhettat Paris försöker jag samla tankarna från en vecka och (nästan) ett år tillsammans med Team Rynkeby Helsingborg. I parken runt omkring mig trängs Parisare. Ett äldre par ligger raklånga på gräsmattan och snarkar ljudligt. En familj spelar boll. Någon spelar gitarr och vänner sjunger med. Andra ligger bara stilla, läser en bok eller bara njuter. I mitt huvud snurrar bilder, intryck, tankar och känslor. Kroppen får vila och när hjärnan blir lite trött slumrar jag till. Långsamt, långsamt börjar jag att bearbeta den resa jag har varit med om.

imageI oktober 2012 träffas ett gäng glada NV-skåningar i Helsingborg. De har fått chansen att vara med i ett alldeles nystartat Team Rynkeby Helsingborg. De vet ännu inte mycket om vad som väntar men är fulla av entusiasm och drivkraft. I fokus står Barncancerfonden och en cykeltur till Paris.

image

På morgonen den 19 juli 2013 är stämningen nästan andaktsfull när det 52 personer starka Team Rynkeby Helsingborg samlas inför sin sista gemensamma cykeltur in mot Paris. 9 lätta mil tillsammans med de människor som jag under det senaste året kommit så nära att de nästan blivit som ”en extra familj”. Hur många timmar har vi tillbringat tillsammans? På cykel? I svettig träningslokal? På planeringsmöten? När vi arrangerat event? När vi skramlat med bössor? När vi har träffats utan någon annan anledning än att vi helt enkelt tycker om varandra? Samtalen har handlat om glädje, sorg, rädslor och rent trams. Vi har kommit varandra nära.

image9 mil mot Paris rullar över landsbygd och jordbruksmarker. Fälten breder ut sig mellan horisonterna. Är inte Paris en stor stad? Borde vi inte snart se hus och stadsbebyggelse? Vi svänger in på en cykelväg vid en kanal och bland lummig grönska och lugnt vatten börjar vi ana att vi närmar oss vårt mål. Vi kör förbi andra Rynkebylag och påhejas med applåder och sång. Plötsligt tar cykelvägen slut och vips kastas vi in i storstadens larm. Trafikkaos, alltför smala trottoarer, smuts, avgaser, dofter och oljud. Bonjour Paris!

Vi kryssar oss fram mellan bilar och rödljus och i skydd av skuggande träd ser vi plötsligt ett myller av gulklädda cyklister. Det är en märklig syn. Vi känner inte varandra men hör ändå ihop. Här är så många människor som förmodligen har gjort en liknande resa som min egen. En resa som började i höstas och som snart ska ta slut. I luften hänger förväntan, stolthet men också lite vemod.

Plötsligt är det dags. Vi gör oss redo för avfärd och jag inleder sista cykelturen på samma sätt som den allra första. Med att slinta när jag försöker klicka i cykelskorna. Ännu ett blåmärke att pryda de redan prickiga vristerna. Helsingborgsgänget är placerat långt bak i klungan och när vi rullar fram genom Paris möter vi leenden, förundran, jubel, applåder och lite tutande från bilförare som inte verkar uppskatta det totala trafikstillestånd som vi orsakar. Hejarramsor, sånger och glädje klingar dock högre än biltutor.

Längs med Seine ringlar sig snart ett gult och lysande pärlband av kämpar. Jag vänder mig om men ser varken början eller slutet av vår kolonn. För en stund stannar Paris upp och jag försöker ta in alla sinnesintryck. Bilder, ljud, dofter och skumpig asfalt. Notre Dame vilar tryggt på sin ö mitt i floden. Louvren breder ut sig som en stor och ointaglig skattkammare. Utanför Palaise de Bourbon vajar Trikoloren. Solen steker. Turister fångar oss på bild. Eiffeltornet pekar mäktig, smäcker och stolt mot skyn. Vi rullar i ojämn fart framåt och plötsligt omgärdas vi av familjer och vänner. Glädje, tårar, omfamningar och champagne. Vi är framme. Vi har nått Paris. Är det nu resan tar slut?

imageLångt tidigare – för 11 år sedan bestämde sig några danskar för att cykla till Frankrike för att se målgången av Tour de France. Sponsrade av sin arbetsgivare (Rynkeby) och ivrigt påhejad av sina familjer och vänner, nådde de i juli 2002 sitt mål – Paris. Överskottet i reskassan – ca 38 000 ddk – skänkte de till Bornecancerfonden. Och där kunde denna historia ha slutat. Men istället; 2013 cyklar 950 danskar, svenskar och finnar ungefär 120 mil till ett Paris som badar i sol. Tillsammans har de samlat in över 20 miljoner kronor till Bornecancerfonden, Barncancerfonden och Silviafonden. Varenda en av dessa kronor är behövd. Vartenda bidrag från företag och privatpersoner kommer till nytta. Och jag känner stor tacksamhet för att jag har fått träffa alla dessa generösa, varma och omtänksamma människor.

När jag sitter där i en park i Paris ser jag mig omkring och betraktar människorna runt omkring mig. Gamla och unga. Jag tänker att livet är fantastiskt. Att det är värt att kämpa för. Att vi kan så mycket mer än vi tror. Jag vet inte vad framtiden har att erbjuda men jag känner att världen är god och att allt är möjligt, om vi bara hjälper och tar hand om varandra. Och jag tänker att jag oftare borde ligga i skuggan av ett träd och njuta av att inte göra någonting alls.

Carin Cronström

Annonser
Det här inlägget postades i Resan till Paris. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Carin Cronström summerar

  1. zarischka skriver:

    Så otroligt vackert skrivet. Sitter här mer tårar i ögonen och en varm känsla i bröstet.
    Ni är SÅ fantastiska och att få beskåda den här vackra verbala målningen gör hela er resa ännu mer beundransvärd i mina ögon (och kanske en aning avundsvärd, också…! ;))

  2. Anette skriver:

    Du är grym, både på att cykla för en fantastiskt god sak och på att förmedla till oss andra! 👏💛

  3. Pehr-Eric skriver:

    Det har varit otroligt roligt att följa dig under hela resan. Dagens höjdpunkt har varit när du har skrivit dina fantastiska berättelser. Synd att resan är slut. Din förmåga att beskriva dina intryck har du lyckats med din målande och verbala förmåga har jag och Birgit njutit av. Ett stort tack för din insatts för barnen .

  4. Gösta Hollander skriver:

    Tack för en mycket fin beskrivning av er fantastiska resa! Farmor och farfar till Axel Hollander.

  5. Carin du är SÅ DUKTIG på SÅ MYCKET! Underbart skrivet! Jag är väldigt glad över att fått bli din vän under dessa månader och ser fram emot många fler! Jag har sagt det förut och säger det igen: En riktig kalas pingla i GULD!

    • Carin Cronström skriver:

      Tack för alla fina ord och tack till alla underbara människor som gör livet så härligt och roligt och fantastiskt! ❤❤❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s