Tjugo mil i alla väder.

Andra dagen. Tjugo mil i alla väder.
Revelj kl 05.30, på färjan. Genom fönstret i hytten ser man hur Travemünde ser ut att komma allt närmare. Andra dagen på resan och första dagen utomlands. Spännande. Nu är det på riktigt. Det vi tränat för i nio månader. Resans längsta dagsetapp, tjugo mil, har vi framför oss. När vi väl rullat av färjan kör vi kors och tvärs genom villakvarteren i stan som nästan omärkligt övergår i Lübeck och plötsligt hamnar vi i en oändlig våg av röda trafikljus. Femtio meter, stopp. Femtio meter, stopp. Och så vidare. Ut på landet och nu gäller smala slingrande vägar med väldigt dåligt underhåll. Därefter fyra mil i allt stridare regn. Rätt skönt faktiskt, tyckte en del. Sen kom solen och våldsam värme, friska vindar, hällregn med åska, där vår fantastiska servicecrew på bästa tänkbara rastställe bullat upp med fika under tak i exakt rätt minut. Blixtar och dunder. Därefter en skön inrullning till staden Verden i riktigt behagligt väder. Ingen snö idag, faktiskt. Men riktigt fin klungkörning.

När vädret var som tråkigast och vattnet stod som en plym bakom mina nya relativt mönstrade åretrunt-däck meddelade Åsa Ylvén, som körde bakom mig, att mina däck slog upp småsten mot hennes bara ben, men det var bara bra för det var som peeling. Och hade hon riktig tur kunde smågruset även nå in i hennes mun och liksom blästra bort tandstenen. Gott humör gör att man kan skratta åt obehaget.

Lite senare började Carin prata innovativ tyska, lät så rätt och riktigt så, för mig som aldrig tagit en tysklektion. Hon mindes i detalj första sidan i tyskaboken från årskurs sju. När ämnet är utttömt börjar hon och Per äta flugor, tyska flugor, åtminstone de som inte har vett på att flyga undan deras lätt öppna munnar. Det är ganska jobbigt att cykla med stängd mun, så lite proteintillskott får man räkna med mellan måltidsuppehållen.
Att som jag vara läkare och cykla med Team Rynkeby innebär också att man är ständig jour. De tre läkarna i teamet har gjort en hel del förberedelser och har med mer utrustning med än det finns i en normal ambulans.Inklusive en hel del akutläkemedel. Och både hjärtstartare och en hjärtmassageapparat. När det gäller min egen specialitet, ögonsjukdomar, kunde jag dock inte ha valt en bättre patientgrupp. Hittills inga ögonskador. För under färd bär samtliga cykelglasögon. Nu är alla dessa ögon trötta och vi säger god natt.

Vid tangentbordet,
Kristina Fromm

20140706-220201-79321731.jpg

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Tjugo mil i alla väder.

  1. Bengt Engevall skriver:

    Tack för en trevlig skildring av första dagen på sadeln! Fin fortsatt resa önskar Anders Engevalls mamma och pappa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s