Vilodag á la Team Rynkeby

Tillsammans med en klarblå himmel, en strålande sol och en mild och svalkande vind styrde vi mot Holland i morse. Vi kryssade oss fram mellan måndagströtta Münsterbor, passerade ett gäng rödljus och vips var vi ute på landet. Detta är fjärde dagen på vår resa vilket börjar att kännas i så väl kropp som sinne. Någon har ont i ett knä. Många har ömma nackar. Ibland är det svårt att sova ordentligt. Ibland är det en utmaning att äta och dricka tillräckligt. Men det finns många som gör allt de kan för göra vår resa mot Paris till ett nöje;

– Med evigt leende och stor pondus kontrollerar vår MC-kille Mats trafiken och ser till att vi kan passera farliga korsningar på säkert sätt.

– Johnny, Kicki, Mia och David ser till att det med täta mellanrum bjuds på fantastisk mat, stora leenden och härlig underhållning – allt för att lyfta trötta cyklister.

– Bri gör ett tappert försök att värna om hygienen genom att kontrollera att alla händer spritas innan måltiderna

– Willy rattar lastbilen som är proppfull av mat och bagage.

– Strax efter klungan med cyklister rullar Peder och Ingemar i sakta mak, redo att rycka in när någon får punka, när växlarna rasslar eller om vattnet skulle ta slut.

– Först på plats vid varje hotell är Eva som snabbt snackar in sig hos hotellpersonalen och liksom tar över deras jobb för att incheckningen av ett helt gäng flamsiga och vimsiga cyklister ska gå så smidigt som möjligt.

– När vår fantastiska sjukgymnast Annika har en tillfällig paus i cyklingen, för hon en rullande mottagning där såväl massage, tejpning och akupunktur gör underverk för trötta muskler och stela nackar.

– I varje paus ringlar kön lång till vår massör Sandra som kompletterar sitt väldigt lugna och förtroendeingivade sätt med enormt starka nypor. Med mjuka tryck på ömma triggerpunkter kan denna tös få en vuxen man att gråta.

20140707-220352-79432257.jpg

Trots all denna utmärkta service, all förberedande träning, vackra vyer, gott sällskap och gynnsamt väder…att cykla till Paris är en resa för såväl kropp och själ. Med många timmar i sadeln varje dag finns tid för tankar och reflektion som kanske inte alltid hinns med i vardagen. Ibland är humöret på topp, ibland känns kroppen stark och pigg, ibland klingar skratten och tjattret. Ibland är det solsken och nedförsbacke med vinden i ryggen. Men ibland är det kämpigt. Någon är trött. Någon tycker att det går för långsamt. Någon missade ett kommando. Någon har ont. Någon är orolig. Någon otålig. Någon är ledsen. När tröttheten kommer, motivationen sjunker eller modet brister, minskar lätt toleransen vilket kan leda till vresighet och irritation. Vi är ett stort gäng med olika viljor, personligheter och erfarenheter och för de flesta av oss är detta äventyr en stor utmaning och en prestation som många ännu inte riktigt vågar tro att de kommer klara av. Vi har ett gemensamt mål och under färdens gång hittar vi sätt att hantera prövningarna vi ställs inför och våra olikheter. Vi lär oss att dra nytta av gruppens styrkor, ta hand om varandra och stötta varandra. Vi lär oss arbeta som ett lag.

20140707-220352-79432128.jpg

På dagens tur från Münster till Holland (Roermond) var det ett glatt och snyggt gäng som susade fram på de löjligt raka vägarna. Spikraka led. Fnitter och sång. Inte en enda backe. Lagom sommarvärme och härlig skugga på trädkantade vägar med slät asfalt. Efter 11 mil hade vi hunnit med frukostfika på tysk parkeringsplats, lunchpaus i gröngräset, ett antal ”pinke-pauser” (vätskebalansen är med andra ord återställd) utan att behöva svänga en enda gång. Typ. Efter en mjuk vänstersväng tog vi sedan sikte mot Holland och efter ytterligare 5 mil (och ytterligare en fikapaus) på nästan lika spikraka vägar, sken eftermiddagssolen skönt när vi rullade in framför hotellet i Roermond. Idel leenden och stolthet. Imorgon väntar Belgien och backar. Dessutom ska monstret i Huy (Muir de Hui) besegras.

20140707-220351-79431982.jpg

För tre månader sedan var det många i laget som aldrig hade suttit på en cykel. Trots att vi hade nästan 50 mil i benen när vi startade i morse har vi idag med lätthet och glädje cyklat 16 mil. Vi har kommit halvvägs mot Paris och hjulen rullar bara lättare och lättare. Även om alla ännu inte vågar tro det – det här gänget klarar vad som helst tillsammans. Allt! Även onödigt branta berg i Belgien. Tillsammans är vi starka. Tillsammans kämpar vi för livet.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s