Carin minns den magiska incyklingen till Paris!

Strålande sol. Ett pärlband av gult lysande och lyckliga cyklister. Hejarop och spontanfotografering från glada parisare (och turister). En flodvåg av kärlek från en stor välkomstkommitté. Sommarvärme. Lycka. Stolthet. Ett överflöd av känslor. Lättnad. Tårar. Gränslös glädje. All kamp, alla svårigheter, alla motgångar är bortglömda. Jag firar med ljummen, men ändå svalkande, champagne och jag älskar alla!

eiffel2

Till slut fick vi den där avslutningen, segerintåget, som vi drömt om, men ändå inte riktigt kunnat föreställa oss. Till slut kände vi hur universum trots allt ville oss väl. Hur vädergudarna och himlens makter plötsligt bestämde sig att – nu har de kämpat nog i regn, kyla och motvind. De har fått lära sig ta hand om varandra när förutsättningarna är som tuffast. De har förstått att de klarar så mycket mer än vad de tidigare vågat tro. De har förmått hitta glädje och humor även när de varit som tröttast och mest uppgivna. Cykelturen genom Europa blev inte den solskenshistoria som de hade förväntat sig men inom dessa kämpar har en värme och strålkraft växt sig starkare dag för dag.

Denna sista dag började – precis som de flesta dagar denna vecka – med ösregn. Efter 40 km i ösregn nådde vi dagens lunchstopp som var uppdukat under tak alldeles intill en Sport outlet-butik (ett genidrag). Personalen i butiken trodde inte sina ögon när 50 plaskblöta svenskar i tajta brallor och stora sopsäckar fullkomligt invaderade butiken. Vattnet droppade när jakten på högst VP€ (värme per euro) satte fart. Snart ringlade kön lång för inköp av underställ, skidvantar, våtdräkt (!!!) och tjocka reflexjackor (gjorda för vägarbetare). Personalen tittade på oss med miner som signalerade både avsmak (Befogat – vi var sanslöst blöta, smutsiga och luktade förmodligen allt annat än gott) och förundran (tokiga svenskar som cyklar till Paris i det här vädret). Steg för steg förvandlades vi till ensopsäckar komisk syn. Ett helt kompani med reflexjackor/soppåsar i alldeles för stora storlekar. Vakten skrattade så han tjöt. Det gjorde vi med. Och på något sätt blir denna händelse för mig en symbol för denna resa. Vem kunde föreställa sig att bästa shoppingfyndet på franska sommarsemestern skulle vara en illrosa underställströja? Jag tror inte någon av oss hade anmält sig till en cykelresa på 125 mil om vi från början visste att vi skulle cykla nästan 100 av dessa mil i ösregn, att vi skulle frysa så mycket så att till och med Sveriges meste cyklist Bernt Johansson pratar om värsta upplevda cykelförhållanden. Jag tror ingen av oss skulle vilja vara utan denna resa.

Vi lyckades inte fullt ut njuta av alla fantastiska vägar, byar och vyer vi passerat men vi återvänder med nya lärdomar, nyupptäckt inre styrka och kanske också en ändrad syn på oss själva, av varandra och på prioriteringar i våra liv. Vi tar med oss glada minnen från stämningshöjande (värmehöjande) allsång och dans i tyska tvätthallar och belgiska lador. Vi har lärt oss att en enkel sopsäck kan vara mer värd än en dyr Goretex-jacka. En kram kan förmedla värme, trygghet, uppskattning, kärlek och glädje. Ett snällt ord eller en lätt hand i ryggen kan ge precis den kraften som behövs för att någon ska våga tro på sig själv. Även när det är som mörkast och jobbigast – det finns alltid ljusglimtar. Det går alltid att hitta anledningar att skratta. Efter regn kommer – så småningom – solsken.

Denna sista dag kom solen fram när vi hade 5 km kvar på vår cykeltur som har tagit oss från Sundstorget i Helsingborg till Place Vauban i Paris. Vi cyklar förbi Sacre Coer, Triumfbågen, Eiffeltornet, Louvren och kan till slut skymta den guldglänsande kupolen över Invaliddomen. Solen värmde skönt och vi strålade i kapp.

grupp

I september 2013 träffades detta Team Rynkeby lag för första gången. Den 23 augusti 2014 arrangerar vi vårt sista event – Barncancertrampet. Teamet är det samma men personerna i det har förändrats. Ett år med Team Rynkeby är intensivt och utmanande. Ett år med Team Rynkeby är en inre resa mer än en cykeltur till Paris.

Ett stort tack till alla ni som på olika sätt har skänkt pengar, köpt armband/nallar, stöttat, peppat eller på annat sätt bidragit till mitt engagemang i Team Rynkeby/Barncancerfonden och vår kamp för livet.

Carin Cronström

cc

 

Annonser
Det här inlägget postades i 2014, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Carin minns den magiska incyklingen till Paris!

  1. Lale skriver:

    Kanske det blir bättre väder på hemvägen (?)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s