Alla goda ting är tre

imageSpektakulärt, fantastiskt, fasansfullt! En hisnande berg-och-dalbana med minnesvärda ögonblick som kan fylla en hel bok. I tre år har Team Rynkeby varit en del av mitt liv. För det mesta har det varit alldeles alldeles underbart, men stundtals har det varit tungt. Emellanåt riktigt tungt. Cancer är fel i alla former men barn och cancer är så ohyggligt fel det bara kan bli.

2012 när jag kom med i Malmö-laget var det danska projektet i sin linda i Sverige. Malmö körde för andra året och jag lockades främst av den fysiska utmaningen att cykla till Paris. Bidra till Barncancerfonden tyckte jag man kunde göra ändå. Då var det få som kände till projektet och det var med liv och lust som jag tog på mig ansvaret att sprida budskapet i både social och traditionell media.

De glada tjejerna i Malmö 2012.

De glada tjejerna i Malmö 2012

Uppdraget var kontrastfyllt! Det blev en balansgång som emellanåt blev trådsmal. För även om vi hade otroligt roligt tillsammans när vi arbetade med våra events och under träningarna så hade projektet ett oerhört allvarligt syfte. Glädje blev en stark och viktig katalysator. I både Malmö och Helsingborg kom vi nära drabbade familjer.

Familjen Hollander i Paris 2012.

Familjen Hollander i Paris 2012.

Vårt arbete fick ett ansikte. Underbare och tappra Axel Hollander. Axel som, tillsammans med storebror Calle och mamma Pernilla (senare vice lagkapten i Malmö 2013), lyckades ta sig hela vägen från sjukhussängen i Lund för att möta sin pappa Fredrik när han cyklade in i Paris i juli det året. Trots att han var så sjuk. Vilken kämpe! Än idag kan jag inte se den filmen som bär Axels namn utan att bli djupt berörd.

Med familjen Hollander på näthinnan tog vi första spadtaget till Team Rynkeby Helsingborg 2013 ett par veckor efter hemkomsten från Paris. Vi hade redan hittat vår man och satte lagkaptensbindeln på Paul Chronqvist-Svensson (idag country manager). Med allt vi hade lärt oss i Malmö var vi övertygade om att ett Helsingborgslag skulle bli succé! Vi var överväldigade över det otroliga gensvar vi fick när 120 personer sökte plats till laget.

image

En av de sökande var Mattias Holgersson. Mattias hade tre barn och Gustav, hans äldste son då 11 år gammal, hade haft cancer sedan han var två gammal. Gustav och syskonen Emil och Ellen var en naturlig del av teamet och var ofta med. Mamma Anna blev vice kapten för 2014-års lag.

Hela familjen mötte upp Mattias i Paris 2013. Här med Aron Anderson som cyklade hela vägen på en handcykel.

Hela familjen mötte upp Mattias i Paris 2013. Här med Aron Anderson som cyklade hela vägen på en handcykel.

En söndag i mars 2013 åkte vi på studiebesök till BUS i Lund. Mattias höll föredrag och på ett samlat och osentimentalt sätt delade han med sig av familjens vardag. Han berörde oerhört tunga frågeställningar som ”att inte överleva till vilket pris som helst” och berättade att familjen fått dödsbesked flera gånger. Vi kan bara ana, inte förstå, den förtvivlan och vanmakt som de genomlever. Mattias står stadigt kvar och svarar på frågor medan vi andra bryter ihop och gråter öppet.

Efter det föredraget hittar vi en extra växel, för svaret på alla frågor som handlar om cancer heter pengar. Vi behöver inte din sympati – vi behöver dina pengar hette en slogan som Barncancerfonden använde för några år sen. Vi jobbar på stenhårt med events, sponsorer och marknadsföring. Möten, träning och events men oxå en hel del sociala aktiviteter avlöser varandra. Är det inte strandgrillning på Gröningen en tisdagkväll så är det en spontan tjej-picnic i Slottshagsparken.

image

Galna upptåg avlöser varandra. Här flyger Stripple iväg mot Paris. Prologen Malmö, 2013.

På just den här sammankomster föds iden om att göra vårt eget Sommar i P1 och teatergudinnan, Sara Ekman, blir den perfekta hallåan. Vi når nya höjder av humor och sarkasm när vi vrider oss av skratt när vi avhandlar allt från killarnas cykelstilar till klädsel och punkteringsfria-däck-fetisch. Killarna hade inte fullt lika roligt när vi spelar upp programmet under en middag i norra Frankrike. Solsken, medvind och otroligt mycket glädje får sammanfatta den här fantastiska cyklingen ner till Paris.

När vi landar i verkligheten efter en makalös vecka, är jag som en heliumballong som hela tiden måste dras ner till jorden igen. Vi har överskridit vårt insamlingsmål med råge och har under vårt första år dragit in 1,8 miljoner kronor till Barncancerfonden.

På väg in mot Eiffeltornet! Magiskt ögonblick. 19 juli, 2013.

På väg in mot Eiffeltornet! Magiskt ögonblick. 19 juli, 2013.

Därför känns det fullt realistiskt att vi 2014 ska lyckas dra in 2 miljoner! Vi antar utmaningen att sälja alla platserna på tröjan. Det har inget lag gjort tidigare. Energin och ambitionen i gruppen är otroligt hög. Vi är med överallt, hela tiden. Vi syns och hörs och nu är begreppet Team Rynkeby och projektets syfte allmänt känt. Det blir lättare men samtidigt svårare. Lättare att intressera sponsorer och sprida budskapet. Svårare för att det plötsligt finns förväntningar att infria.

You can not control the wind but you can adjust your sails.

imageHistoriens mest utmanande cykling blir en mental resa mer än en fysisk utmaning. Inser att vi hade behövt ägna mer tid på mental träning. Men ingen kunde förutse att vi skulle sitta där på Ardennerna i regn och sju grader. Trots att vi är kraftigt nedkylda och står likt pingviner i grupp för att behålla värmen så plockar vi fram den bästa attityden.

Vi fryser så mycket att vi skakar och får knappt  in skedarna i munnen. Det hindrar dock inte Mattias Lindbro och Niclas Olsson från att le.

Vi fryser så mycket att vi skakar och får knappt in skedarna i munnen. Det hindrar dock inte Mattias Lindbro och Niclas Olsson från att le.

Serviceteamet gör en remarkabel insats och får en livsviktig funktion. Förutom rena förnödenheter i form av mat och dryck så kommer de med värme. Mänsklig sådan. Och glädje. De är vår trygghet och hittar kreativa lösningar på allt. Vi kommer nog aldrig mer se på svarta sopsäckar och sportoutlets med samma ögon igen.

40 km utanför Paris i den sista depån tror jag minsann att vi når kulmen på galenskaperna. Serviceteamet har hittat en plats under taket till en sportoutlet. Det bjuds på en grymt god potatissallad och tryffelmarinerad oxfile’! Efter att vi glufsat i oss erövrar vi sportoutleten i jakt på allt som är torrt och varmt. Till slut är vi en färgglad cirkus som drar iväg in mot Paris. Limegröna reflexjackor, svarta sopsäckar, tumvantar och pälsmössor och ja, en person cyklar till och med in i Paris i våtdräkt.

Kulmen på galenskaperna.

Kulmen på galenskaperna.

Men fem km ifrån målgången i Paris upphör regnet. Molnen spricker upp och där kikar solen fram. Vi har en incykling som slår allt jag varit med om i cykelsammanhang. När vi drar förbi Sacre Coeur, Triumfbågen och Eiffeltornet är allt förlåtet. Mina tre underbara barn står där vid Invalides-domen och väntar på mig. Vilken avslutning! Jag skänker en tacksam tanke över privilegiet att ha fått vara en del av det här fantastiska projektet.

Underbart ögonblick.

Underbart ögonblick.

Alla goda ting är tre.

Alla goda ting är tre.

På många vis har det här varit mitt livs resa. Det var aldrig meningen att det skulle bli just tre år den där gången i september, 2011, när jag halkade in på Team Rynkebys hemsida. Och frågan är om jag hade tryckt på sändknappen om jag hade vetat. Men jag är oerhört glad för att det blev så. Att få skapa liv och att kämpa för livet är det bästa jag gjort.

En sista gång vid tangentbordet,

Helena Björk
Team Rynkeby Helsingborg 2014

Annonser
Det här inlägget postades i 2014. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s